HOOB Records/Border
Martin Hederos (p, keyb, org), Emil Strandberg (tp), Andreas Sjögren (ts, bcl), Josef Kallerdahl (b), Konrad Agnas (dr). Insp. Jazzstudion, Umeå, 24 april 2025.
När Tonbruket tog en paus växte ett sug hos Martin Hederos att starta ett nytt band med några av sina favoritmusiker. Sagt och gjort, 2018 bildades kvintetten Hederosgruppen. Två år senare släpptes gruppens debutalbum, Storstrejk, som följdes upp med Ståplats, vilket prisades med både Gyllene skivan, Grammis och Manifestpriset. I samband med bandets tredje släpp, Stilbrott, gav de sig ut på en omfattande releaseturné. Konserten på Jazzstudion i Umeå spelades in och har nu förevigats på albumet Torsdag 24 april 2025.
Repertoaren är brokig, tonspråket rikt på infall. Alla medlemmarna bidrar med kompositioner vilka sinsemellan är rätt olika men med ett brett ramverk som gemensam nämnare. På studioalbumen har de kollektivt skapat fördjupningar och synergier, live ges det fler vägar både in i och ut ur improvisationerna. Detta blir alltmer påtagligt då gruppen sträcker ut direkt och opolerat och förenas i en inspirerad atmosfär.
Jag har hört Hederosgruppen live vid några tillfällen och följt bearbetningen och processandet av gruppens musikaliska profil sedan debuten. Oddjob, Tropiques, Tonbruket och Rymden, som rör sig i liknande musikaliska terränger, är andra exempel på band som arbetat fram sin karaktäristiska stil genom att det kollektiva uttrycket spetsats.
Hederos signifikativt svävande tonspråk, ofta med drag av folkton, är direkt igenkännbart både när han nyttjar flygeln och orgeln. Blåsarna Strandberg och Sjögren vandrar i ett par nummer ut i resoluta dialoger, som på Hederos Kniven där improvisationerna slutligen landar i ett sofistikerat groove. Några mer sökande nummer känns stundtals lite spretiga och anonyma utan tydlig riktning; det är i de mer expressiva spåren gruppen når sin fulla potential.
Harmoniken är genomgående luftig. Låtarna börjar ofta med ett lågmält tema för att långsamt utvecklas till mer eruptiva tonlägen, som på Kallerdahls mångbottnade It’s a Shame och Strandbergs funkriffiga och avantgardistiska Luftskepp. Hade gärna hört mer av denna typ av energifyllda låtar där den frisinnade jazzen möter folkmusik och progrock. Livealbumet ger på ett övertygande sätt nya perspektiv på och ingångar til Hederosgruppens musikaliska värld där det egensinniga är ledordet.
Patrik Sandberg
