Token Productions
Stacey Kent (voc), Jim Tomlinson (fl, kl, ss, ts), Art Hirahara (p). Insp. Tree House Studio, USA, 2025.
Senast jag hörde en cover på Lucky to Be Me var med Anna Gréta, från förra årets Some Other Time. När jag nu hör den med Stacey Kent konstaterar jag att den i Sverige verksamma isländskans personligare tolkning vinner vid en direkt jämförelse.
Stacey Kents version av Leonard Bernstein-låten från musikalen On the Town är förstås fin den också. Så är det alltid med Stacey Kent; alla låtar hon och maken Jim Tomlinson tar sig an, eller skriver ihop med nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, blir ofrånkomligen fina och finstämda. Inget fel i det egentligen men det kan, som på detta nya album, bli så verserat och försiktigt att det blir småtråkigt. Som den blodfattiga versionen av Stevie Wonders As, från mästerverket Songs In the Key Of Life. Kents sång, Tomlinsons sopransax och Art Hiraharas elpiano ligger tätt inpå originalet men energin är som bortblåst.
Betydligt bättre lyckas trion med italienaren Bruno Martinos melankoliska ballad E La Chiamono Estate. Här faller alla bitar på plats: Kents lågmält innerliga röst och Hiraharas känsliga klaviaturer fångar perfekt den sydeuropeiska 60-talskänslan i melodin. Det hade man gärna hört mer av istället för menlösa tolkningar av God Only Knows och Trains And Boats And Planes som inte tillför något nytt till de fantastiska originalen.
Dan Backman
