Prophone/Naxos
Lars Jansson (p), Erik Söderlind (g), Paul Svanberg (tr), Niklas Fernqvist (b). Insp. Stockholm, december 2015.
Två kompetenta musikanter som utbyter idéer med varandra och tolkar varandras låtar, ja, de har faktiskt skrivit hälften var. Naturligtvis är Lars Jansson och Erik Söderlind stödda av ett fast och kreativt komp bestående av Paul Svanberg och Niklas Fernqvist. Klangbilden är oftast lyrisk och nordisk men det finns även ekon av souljazz à la Grant Green (fast utan hammondorgel), detta är tydligt i Janssons Grandpa Funk.
Lars Jansson, som även varit professor i jazzpiano, är en av Nordens och Europas främsta jazzpianister med ett tjugotal egna album bakom sig. En pianist i Keith Jarretts efterföljd men hans lyriska spel har också ett stänk av nordiskt vemod. Det är väldigt tydligt på denna inspelning att Jansson med sin långa erfarenhet är totalt fri i sina improvisationer. Att han kan skriva låtar är redan känt, hans låtar på albumet är nyskrivna förutom I Am That, som spelades in första gången 2004.
Sympatiskt är att Jansson komponerat en låt med titeln Ravel, en hyllning till vår gemensamma favoritkompositör. Som vanligt är låttitlarna alltid lite småfilosofiska och zenbuddistiska, till exempel titellåten och Stop those Waterfalls. Den sistnämnda syftar på att pianisten tidigare i sin karriär hade en förkärlek för arpeggion (brutna ackord).
Erik Söderlind är en gitarrist som tidigt i sin karriär samarbetade med organisten och pianisten Kjell Öhman. Hans mjuka touch på gitarren påminner mig om den gode Rune Gustafsson i egna låten Jazzmusikal 18. Tankarna går också till Pat Metheny och Lyle Mays samt Lee Ritenour på 80-talet. Låten The Gardener är en hyllning till Söderlinds pappa, som var trädgårdsmästare. Som avslutning vill jag gärna tillägga att denna inspelning lämpar sig både för aktiv lyssning och som bakgrundsmusik, så behaglig är ljudbilden.
Lars Sjögren
